Pedagogiska barnböcker
Idag fick vi ett erbjudande på telefon ett förlag som ger ut pedagogiska barnböcker. Om jag fattat det hela rätt så är det böcker som handlar om alla frågor som kan dyka upp i vardagen och sedan behandlas dessa på ett korrekt och pedagogiskt sätt.
På något vis gillar jag inte idén tänk om vuxen författare bara skrev skönlitterära böcker för att de skulle vara lärorika. På något vis gillar jag inte att målet är att böcker ska vara pedagogiska på ett skönlitterärt sätt. Jag tycker att det viktiga med böcker är att de får oss att tänka i nya banor. Jag antar att jag är fel sorts förälder för den bokklubben. Jag börjar till och med att tycka att Totte böckerna är för tråkiga och tillrätta lagda. Jag märker ju att Max böckerna, Anna-Clara Tidholm,
Den vilda bebin eller Sagan om den lilla lilla gumman funkar bättre på dottern. Min uppfattning är att bra böcker med fina bilder och genomtänkta texter är lärorika utan att behöva vara pedagogiskt korrekta.
På något vis får detta mig att tänka på den tiden jag var aktiv i SSU på den tiden hade kultur inte högsta prioritet på SSU:s agenda. Jag vet inte hur det är idag. Det jag minns var framför allt formuleringen ”kultur ska inte vara ett mål utan ett medel”. Vet inte riktigt hur det ska tolkas, men jag tolkar det som att SSU ansåg att gatuteater och proggmusik var de mest legitima kulturyttringarna.
På något vis känns det lite liknande och jag har svårt för den tankegången att kultur på något vis måste tjäna ett syfte för att ha ett existensberättigande oavsett vilken åldersgrupp det rör sig om. Jag också svårt att tro att den barnlitteratur som enbart är pedagogisk kommer att räknas till klassikerna för barn. Det finns förstås faktaböcker för barn eller blandningar som funkar bra. Till exempel boken Linnéa i målarens trädgård . Jag tror att det är författarens uppriktighet, egna intresse och vilja att ta barn på allvar som avgör om det trots det blir bra litteratur.
Liknande inlägg